Vis enkel innførsel

dc.contributor.authorPreiholt, Fredrik
dc.date.accessioned2019-02-11T14:40:56Z
dc.date.available2019-02-11T14:40:56Z
dc.date.issued2018
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/11250/2584868
dc.description.abstractThe scope for this study is Sweden and Norway's strategic communication towards Russia after the annexation of the Crimea, a crisis with far-reaching impact on European security policy. The purpose has been to describe the communication and discuss improvements in order to draw conclusions about how it affects stability and security in the Nordic region. In the essay, the analysis is based on two essence-specific descriptions of the Ukrainian conflict. The Russian narrative in which Russia acts as a revisionist superpower is described by John J. Mearsheimer's offensive realism. The Western narrative is based on an inductive analysis of Sweden's and Norway's strategic communication towards Russia after the Ukrainian crisis began in 2014. The effects of the communication have subsequently been introduced into a Nordic context with the purpose to discuss and draw conclusions regarding how the communication affects the security situation of the two small states in the Baltic and the High North. How the communication can be evolved will also be discussed in order to make a better contribution to their security policy objectives. The analysis shows great similarities between Sweden's and Norway's objectives, both governments are pursuing an idealistic and uncompromising foreign policy for a liberal world order. Recurring themes in the communication are that the spread of democracy and liberal values creates security and that all states should have the right to persue their own foreign policy as long as the goal is a liberal democracy. This means that Sweden and Norway can not accept Russia's claim to a sphere of interest. The crucial difference between the two countries is how they ensure their own security and a credible security policy. Sweden emphasizes a military non-alignment policy whose credibility is undermined by increasingly closer cooperation with NATO and by advocating closer integration between NATO and the EU. Sweden is also unable to live up to its own declaration of solidarity because of the major disparity identified between the security policy communication and the credability of their military capabilities. For Norway, NATO is the foundation of the security policy and their loyalty to the alliance is clear in their communication. However, Norway is undermining its own and NATO credibility because they do not live up to the 2 percent target, which may adversely affect the United States' commitment to NATO and Europe. Norway has also approached EU and EU security cooperation. In order for the strategic communication to contribute to security and stability in the Nordic region, Sweden and Norway should maintain their liberal values. It builds relationships with other liberal democracies in the EU and with the United States and contributes to domestic support for the foreign policy. They should also strive to adapt the communication aimed at Russian interests in order to include Russia and support the Russian self-image as a superpower. This will give Russia international diplomatic and economic influence so that they can use other means than military power to persue their interests.nb_NO
dc.description.abstractDenna studie ser på Sveriges och Norges strategiska kommunikation gentemot Ryssland efter annekteringen av Krim, en händelse som har haft långtgående säkerhetspolitisk påverkan i Europa. Syftet har varit att beskriva kommunikationen och diskutera hur den kan förbättras för att dra slutsatser kring hur den påverkar stabilitet och säkerhet i Norden. I uppsatsen utgår analysen från två väsensskilda beskrivningar av Ukrainakonflikten. Det ryska narrativet där Ryssland agerar som en revisionistisk stormakt beskrivs med John J. Mearsheimers offensiva realism. Det västerländska narrativet beskrivs utifrån en induktiv analys av Sveriges och Norges strategiska kommunikation gentemot Ryssland efter att Ukrainakrisen startade 2014. Effekterna av kommunikationen har satts in i en nordisk kontext i syfte att diskutera och dra slutsatser kring hur kommunikationen påverkar de två småstaternas säkerhetspolitiska situation i Östersjöområdet och Nordområdena. Dessutom diskuteras hur den kan utvecklas för att bidra bättre till de säkerhetspolitiska målsättningarna. Analysen visar stora likheter mellan Sveriges och Norges målsättningar, båda regeringarna driver en idealistisk och kompromisslös utrikespolitik för en liberal världsordning. Återkommande teman i kommunikationen är att spridning av demokrati och liberala värderingar skapar säkerhet och att alla stater ska ha rätt att utforma sin egen utrikespolitik så länge det är liberal demokrati som eftersträvas. Det innebär att Sverige och Norge inte kan acceptera Rysslands anspråk på en intressesfär. Den avgörande skillnaden mellan länderna är hur de tillgodoser sin egen säkerhet och hur de säkerställer en trovärdig säkerhetspolitik. Sverige framhåller en alliansfrihet vars trovärdighet undermineras av ett allt tätare samarbete med Nato och genom att förespråka en tätare integrering mellan Nato och EU. Sverige har inte möjlighet att leva upp till sin egen solidaritetsförklaring på grund av den stora diskrepans som identifierats mellan säkerhetspolitisk kommunikation och egen trovärdig militär förmåga. För Norge utgör Nato det säkerhetspolitiska fundamentet och lojaliteten till alliansen är tydlig i kommunikationen. Norge bidrar dock till att underminera sin egen och Nato:s trovärdighet genom att inte leva upp till 2 procentsmålet vilket kan påverka USA:s engagemang i Nato och Europa negativt. Norge har också närmat sig EU och EU:s säkerhetspolitiska samarbeten. För att den strategiska kommunikationen ska bidra till säkerhet och stabilitet i Norden bör Sverige och Norge hålla fast vid sina liberala värderingar. Det bygger samhörighet med andra liberala demokratier i EU och med USA samt bidrar till en inrikespolitisk förankring av utrikespolitiken. Regeringarna bör också anpassa den kommunikation som är riktad mot ryska intressen så att Ryssland inkluderas och den ryska självbilden som stormakt upprätthålls. Det innebär att Ryssland får internationellt diplomatiskt och ekonomiskt inflytande så att de kan använda andra medel än militär makt för att påverka sina intressen.nb_NO
dc.language.isoswenb_NO
dc.publisherForsvarets høgskolenb_NO
dc.subjectKommunikasjonnb_NO
dc.subjectInternasjonal politikknb_NO
dc.subjectRusslandnb_NO
dc.titleEn världsordning att försvara. Sveriges och Norges strategiska kommunikation för en liberal världsordningnb_NO
dc.typeMaster thesisnb_NO
dc.source.pagenumber80 s.nb_NO


Tilhørende fil(er)

Thumbnail

Denne innførselen finnes i følgende samling(er)

Vis enkel innførsel